seriemord

I ett nära sammarbete med den underjordiska revolutionära organisationen Centrum för Socio-ekonomiska Serie Studier, C.S.S.S, verkar Seriemord för spridande och samlande av serier som tar till vara på detta unika mediums subversiva potential.

Saturday, August 23, 2008

C.S.S.S. nr. 19: Världen


I juli bestämde sig C.S.S.S. för att minimera sitt uttryck för att solidarisera sig med alla i, eh, ja "Världen" som om bara några få år måste hårdbanta sin energikonsumtion som följd av den kris som de rådande energisystemen står inför idag. C.S.S.S. använde då en enda rak linje i hela serien.

Men eftersom minskningen av världens tillgängliga energiresurser kommer få enorma återverkningar på ekonomi och ekologi långt tidigare och kataklysmiskt än man bara sluter sig till när man räknar på eventuella en-procentiga minskningar i energiuttaget, bestämde sig C.S.S.S. för att gå ett steg till och verkligen anamma framtidens ekonomiska slagord: "Minimera mera!".

Samtidigt utmanar C.S.S.S. alla i "världen" att bräcka denna serieminimalism. Tävlingen pågår till den första september då jag tillträder min doktorandtjänst på Stockholms universitet. Om inget bidrag postats tänker jag försöka knäcka det själv.

Jag har för övrigt blivit invald i ASPO Sveriges styrelse. Om fem år är jag energiminister enligt insatta källor. Jag tror å andra sidan att jag odlar svamp i Dalarna då. Tills dess: MINIMERA MERA!!!

Labels: , , ,

Friday, August 15, 2008

C.S.S.S. nr. 18: Recessionen


För någon månad sedan fick min kollega Fabian Göransson en son som jag teckande lite "välkommen till världen-serier" åt (se tidigare poster). Nu har en annan kär vän, Johan Berggren, gjort samma sak och jag vill därför dedikera denna serie till ARON! VÄLKOMMEN ARON!!! Du har hamnat i den bästa av alla världar. Utbudet är inte så stort dock. Lite skavanker har vi. Eh. Du landar faktiskt mitt i en av de värsta kriserna vi känner till. Så, här är en liten fundering kring kriserna du kan börja med att närstudera Aron lille. Du kommer behöva den.

Det är väl allom bekant att Marx menade att kapitalismen närde sin egen undergång genom sina framgångar. Hans teorier om överproduktionen, den sjunkande profitkvoten och kapitalets ständiga centrering visade sig kanske inte felaktiga men nog måste man hålla med om att han undervärderade kapitalismens dynamik. Det är kring kapitalets ständiga omformering efter varje kris som vänsterns teoretiska strider främst kretsat under det blodiga 1900-talet.

När vi nu åter står inför ännu en av överackumulationens kriser, nu värre än på länge, hämtas samma teoretiska gods från bibliotekens bergsrum. Har kapitalismen nu gått in i sin terminalkris? Man hör sidor ur "Das Kapital" rassla torrt och frenetiskt i forskarsalen på Kungliga Biblioteket. Man anar svettpärlor på bankmännens solbrända pannor.

Men min far skrattar gott åt dylik oro. Han är ICA-handlare. Den enda godnattsaga jag någonsin hörde var ramsan: "Sätt alltid dina pengar i fastigheter min son, och tjäna alltid dina pengar på människors verkliga behov." Min far gjord sina största pengar under krisen på nittiotalet. Människor som inte längre hade råd att resa, betala sina räntor eller köpa bil unnade sig ännu att köpa mat i hans butik. Profiterna var väldiga. Min far köpte fastigheter på en av krisen punkterad marknad. Kapitalismen omformerade sig till nya behov.

När kreditkrisen idag river sönder finansmarknadernas uppblåsta värden ser vi ännu detta mönster, en kapitalflykt mot realvärden. Olja och mat. Verklig energi, reala värden. Denna tillflyktsort är naturligtvis inte tillräcklig för kapitalet, det ruttnar framför ögonen på de svettiga bankmännen och terminalkrisen hotar om inte nya behov kan kapitaliseras. Behov som inte ännu mognat som varor.

Kapitalismen har till Marx förvåning ständigt funnit sådana nya behov. Under 1800-talet och fram till Kriget var de huvudsakligen materiella, efter kriget tog begären över behovens roll som tillväxtmarknad i den industrialiserade världen. Antingen står vi nu inför denna utvecklings slutstation eller så kommer åter nya behov och begär stiga ur askorna. Både Marx och Schumpeter missbedömde kapitalismens dynamik om än inte dess natur. Min far har aldrig ens bedömt dess natur, men har hitintills lyckats bättre i bedömningen av dess dynamik. Hans ICA-butik var på gränsen till konkurs under 2000-talets goda år, men 2008 har det vänt. Profiterna stiger stadigt, min far skrattar sin godnattsaga, fylld med tillförsikt.

Också McDonalds hade väldiga problem under högkonjunkturen när folk gick till Starbucks och fina restauranger och hade råd att bry sig om sin hälsa. Idag läser jag att de nyanställer och expanderar i euforisk takt. Kapitalet omformerar sig.

Kanske överlever kapitalismen också denna ackumulationskris. IKEA kommer köra på precis som vanligt. Bara utbudet kommer att ha ändrats…

Labels: , ,

Sunday, August 03, 2008

Ett tillägg från stranden


Detta är ett tillägg till den förra bilden över kön till IPhone. Den politiske konsumenten står inför en reklamkampanj, alla val verkar lika bra, alla riktar sig till känslorna eller de inte erfarna känslorna och erfarenheterna i det undermedvetna. Valfriheten kan säga ha tagit över det politiska valet.

Ett råd till alla, teckna inte vid stranden. Teckna inte naken.

Labels: , ,

Friday, August 01, 2008

Det finns inget samhälle…




…sa Thatcher. Hon menade att politiken var som marknaden, precis som marknaden. Rösterna var kapital, politiken en vara. Man röstade som man konsumerade, som en egennyttig individ. Samhället fanns alltså inte, bara individer, konsumenter.

Konsumenter köper inte längre bara det de behöver för sina materiella behov (Dah!), utan i allt högre utsträckning vad de begär. De konsumerar mer i enlighet med sina begärs känslor än efter ett av förnuftet uppfattat, uppskattat och värderat behov.

Förr var medborgaren inte i första hand konsument utan en social varelse med plikter och rättigheter. Politiken var arenan, agoran, där medborgare överskred sina individuella begär och formulerade sociala ideal för samhället i stort. Med Högervågen runt 1980 förändrades synen på politik mot en egocentrisk, marknadsstyrd konsumtion.

Denna form av politk lanserades som mer demokratisk, där politikerna helt enkelt bara gav väljarna det väljarna ville ha. Hela tiden. Både sänkta skatter, bättre sjukvård, frihet och trygghet, krig och fred osv. Problemet blev förstås att politiken dog. Kvar stod varumärken, knutna till begär och känslor, utan koherent idégrund och som inte speglade de antagonismer som ett kapitalistiskt samhälle ständigt skapar med uppdelningen av ägande och arbete.

När C.S.S.S en natt för några veckor sedan åkte genom Malmö sågs en väldig kö sträcka sig genom de regnruskiga gatorna. Nya IPhone skulle släppas nästa dag. Begären efter den nya telefonen skapade större människosamlingar än förstamajtågen. Man fick väl mer för pengarna.

Labels: , , ,