C.S.S.S nr 13: Begärens obeständighet
Världen är en projektionsyta för subjektens begär.
Ibland är världen kletig, alla ens drömmar, önskningar och romantiska fantasier verkar fästa på dess yta. Verkligheten ter sig i dessa stunder som både vacker och meningsfull, en plats för jakt och förverkligande.
Andra gånger är världen hal och kall. Man söker desperat rikta sina slitande begär mot något beständigt, men varje gång är det som om allt halkar undan ens gripande fingrar. Man är en modern Kung Minos som förvandlar allt man tar på till aska istället för guld.
Det enda man kan göra är att fortsätta kasta sig mot nya sönderfallande objekt i en rymd lika kall och bråddjup som själen själv.
3 Comments:
jag saknar dig bara så att du vet det.
jag känner mig snarare som ytan som rasar och faller sönder...
Väldigt fint skrivet.
Post a Comment
<< Home