Den tärande sektorn

Det är att sparka in öppna dörrar, jag vet. Men i brist på terror-kapitalist-as att skära sönder bit för bit så att de förblöder medan de ler av verklig lycka för första gången i sina liv då man samtidigt pumpat dom fulla med heroin och i brist på en filmkamera att föreviga det hela och sprida som snuff-njutningsfilm till alla knegares behag jorden runt – då våldet är ett av de enda universella och tidlösa språken – så tecknar jag sådana här anspråkslösa serier om sanningen vi alla känner till och diskursen vi alla kvävs av.

Kanske slutar jag en dag sparka in öppna dörrar. Jag längtar.