C.S.S.S. nr 16: "Växthuseffekten"

Nu har till och med de mest förstoppade liberalerna på The Economist efter utdragen väntan erkänt den annalkande miljökatastrofen. Bushs energirådgivare kan ses kontemplera över Peak oil, ett problem som ingen "tänkare" med fickorna i företagens fickor tidigare tillät sig tänka på. Det de nu erkänner håller på att hända är i lite vaga termer känt genom historien som "världens undergång". Deras lösning är att vänta på ny teknik. Det är deras sista trumf. Fusionskraft eller majsetanol, bara lugnt vänta ut krisen. Eller snarare, gasa ut krisen, för det de samtidigt håller fast vid är just gaspedalens imperativ.

Det enda vi som inte har fingrarna i företagens fickor, och därför inte har makt att förändra ett jävla jota, kan vänta på i vår tur är att den sista poletten också faller ner till slut hos kapitalkramarna. Det är att vi redan har tekniken att bromsa innan världens undergång. Vi har redan mat för hela världen, vatten till alla. Vi kan odla upp öknen med dagens teknik och rena de döende haven. Det är inte teknik det brister på. Det är ekonomins maktstruktur och de där på följande prioriteringarna det är fel på. Det är väl bara att vänta på att liberalerna sätter samman den ekvationen också. Känns jobbigt stressigt bara.

(Serien kan också läsas i Ordfront, ute nu)