C.S.S.S. nr. 18: Recessionen

För någon månad sedan fick min kollega Fabian Göransson en son som jag teckande lite "välkommen till världen-serier" åt (se tidigare poster). Nu har en annan kär vän, Johan Berggren, gjort samma sak och jag vill därför dedikera denna serie till ARON! VÄLKOMMEN ARON!!! Du har hamnat i den bästa av alla världar. Utbudet är inte så stort dock. Lite skavanker har vi. Eh. Du landar faktiskt mitt i en av de värsta kriserna vi känner till. Så, här är en liten fundering kring kriserna du kan börja med att närstudera Aron lille. Du kommer behöva den.

Det är väl allom bekant att Marx menade att kapitalismen närde sin egen undergång genom sina framgångar. Hans teorier om överproduktionen, den sjunkande profitkvoten och kapitalets ständiga centrering visade sig kanske inte felaktiga men nog måste man hålla med om att han undervärderade kapitalismens dynamik. Det är kring kapitalets ständiga omformering efter varje kris som vänsterns teoretiska strider främst kretsat under det blodiga 1900-talet.

När vi nu åter står inför ännu en av överackumulationens kriser, nu värre än på länge, hämtas samma teoretiska gods från bibliotekens bergsrum. Har kapitalismen nu gått in i sin terminalkris? Man hör sidor ur "Das Kapital" rassla torrt och frenetiskt i forskarsalen på Kungliga Biblioteket. Man anar svettpärlor på bankmännens solbrända pannor.

Men min far skrattar gott åt dylik oro. Han är ICA-handlare. Den enda godnattsaga jag någonsin hörde var ramsan: "Sätt alltid dina pengar i fastigheter min son, och tjäna alltid dina pengar på människors verkliga behov." Min far gjord sina största pengar under krisen på nittiotalet. Människor som inte längre hade råd att resa, betala sina räntor eller köpa bil unnade sig ännu att köpa mat i hans butik. Profiterna var väldiga. Min far köpte fastigheter på en av krisen punkterad marknad. Kapitalismen omformerade sig till nya behov.

När kreditkrisen idag river sönder finansmarknadernas uppblåsta värden ser vi ännu detta mönster, en kapitalflykt mot realvärden. Olja och mat. Verklig energi, reala värden. Denna tillflyktsort är naturligtvis inte tillräcklig för kapitalet, det ruttnar framför ögonen på de svettiga bankmännen och terminalkrisen hotar om inte nya behov kan kapitaliseras. Behov som inte ännu mognat som varor.

Kapitalismen har till Marx förvåning ständigt funnit sådana nya behov. Under 1800-talet och fram till Kriget var de huvudsakligen materiella, efter kriget tog begären över behovens roll som tillväxtmarknad i den industrialiserade världen. Antingen står vi nu inför denna utvecklings slutstation eller så kommer åter nya behov och begär stiga ur askorna. Både Marx och Schumpeter missbedömde kapitalismens dynamik om än inte dess natur. Min far har aldrig ens bedömt dess natur, men har hitintills lyckats bättre i bedömningen av dess dynamik. Hans ICA-butik var på gränsen till konkurs under 2000-talets goda år, men 2008 har det vänt. Profiterna stiger stadigt, min far skrattar sin godnattsaga, fylld med tillförsikt.

Också McDonalds hade väldiga problem under högkonjunkturen när folk gick till Starbucks och fina restauranger och hade råd att bry sig om sin hälsa. Idag läser jag att de nyanställer och expanderar i euforisk takt. Kapitalet omformerar sig.

Kanske överlever kapitalismen också denna ackumulationskris. IKEA kommer köra på precis som vanligt. Bara utbudet kommer att ha ändrats…