Dumtrogen

Den offentliga lögnen finner kanske sin arketyp i reklamen. Här får också den "totalitära stilen", som Viktor Klemperer skriver så avslöjande om i sin studie över Tredje rikets språk LTI, sitt mest fulländade moderna uttryck. Den totalitära stilen kännetecknas av en mängd imperativ, ett anammande av lösa statistiska och sifferbemängda påståenden, en förkärlek till oklara, allmänna utsagor och en import av fina, utländska ord som till exempel ultra och unique. För sjuttio år sedan var det nazismen som härjade fram med sina lögner i totalitär stil om judar, lebensraum och tusenårsriken, idag är det reklammännen som ljuger offentligt med den totalitära stilen om the best, future, super…tandkräm.

Skillnaden är kanske att ingen idag tror på lögnen. Ändå måste det fortfarande ljugas offentligt. En ärligt produktupplysande reklam utan leende unga kvinnor eller en Göran Persson som på Första maj satt och åt middag med Svenskt Näringsliv och diskuterade priset på sveket mot den svenska arbetarrörelsen skulle väcka hat och uppståndelse – trots att alla vet att dessa offentliga utryck skulle vara mer sanningsenliga och en trognare utsaga om sakernas tillstånd. Vi kräver en färggrann, tilldragande tandkrämsreklam med absurda utsagor och en sossepamp som står och mässar om ekonomisk jämlikhet på arbetarnas dag. Lögnen är livsviktig för vår själsro. För vad skulle krävas av oss om Göran satt på Grand Hotell på Första maj också?