Den tärande sektorn

Det är att sparka in öppna dörrar, jag vet. Men i brist på terror-kapitalist-as att skära sönder bit för bit så att de förblöder medan de ler av verklig lycka för första gången i sina liv då man samtidigt pumpat dom fulla med heroin och i brist på en filmkamera att föreviga det hela och sprida som snuff-njutningsfilm till alla knegares behag jorden runt – då våldet är ett av de enda universella och tidlösa språken – så tecknar jag sådana här anspråkslösa serier om sanningen vi alla känner till och diskursen vi alla kvävs av.

Kanske slutar jag en dag sparka in öppna dörrar. Jag längtar.

Frihet att välja…

var den bok som mest kan sägas ha format tiden för den nyliberala reaktionen världen över från 1980 till idag. Milton Friedmans magnum opus presenterar ett negativt frihetsbegrepp, där maktanalysen inskränker sig till att urskilja den makt som hindrar vår frihet att välja på en marknad. Möjligheten att välja förbigås. Alla liberala teoretikers akilleshäl. För den gamle Milton var människorna framför skyltfönstret redan i Utopia, för dom var historien slut.

C.S.S.S. nr 15: "Upplysningens mekanik"

Luftballongen var en av de främsta tekniska symbolerna för upplysningsprojektets seger under 1700-talet. Napoleon, kronprinsen till upplysningens franska revolution, tänkte sig till och med invadera England med en luftballongsflotta. Det eviga, linjära framstegets materiella produkter har sedan dess varit det som hållit västerlandets universella, fallerande upplysningsanspråk levande.

Strax efter Andra världskriget skrev Frankfurtskolans grand old men Max Horkheimer och Theodor W. Adorno "Upplysningens dialektik". I mörkret av fascismens härjningar menade de där att upplysningstankens strävan mot ett fritt samhälle i sig också bar sin egen motsatts: alienation, förflackad bildning, varufierat tänkande, barabariska underströmmar.

Först idag ser vi upplysningens materiella framåtskridandes dialektiska kontrapunkt: total planetär överhettning och ekologisk kollaps. Det enda upplysningen förmår gentemot sin mörka skugga är att uppmana till byte av glödlampor. Precis som upplysningstanken ännu inte överskridit den utveckling som ledde till fascismen utan bara kastat mänskligheten mot en annan ytterlighet – den globala kapitalismens varufiering av allt – så har den tekniska utvecklingen inte överskridit sina motsägelser. Vi har bara skyfflat katastrofens avfall framför oss med allt större grävmaskiner.

Om vi bara hade bytt glödlampa i tid!

Alla ni dårar som läser denna blogg inbjudes härmed till ett kollektivt händelsekonstverk kring temat: världens undergång under vår livstid. Den 21:a december samlas vi få invigda på Café Edenborg, Stora Nygatan 35 i Gamla stan för att lyssna till föredrag om olika sätt världen går under på inom de närmsta femtio åren. Musik bryter samtidigt ner vår falska optimism, baren fyller de hål som hoppet lämnar i våra kroppar. VÄLKOMNA TILL DE SISTA LJUVA ÅREN KÄRA MEDMÄNNISKOR!

Undermannen

Ibland känner jag mig INTE som Alfred Jarrys Övermannen när jag cyklar.