Tid är pengar

Men vad är pengar?

Just nu är pengar mest algoritmer i superdatorer. Dessa algoritmer kontrollerar 70 % av världens finansiella transaktioner, alltså, inga mänskliga beslut är inblandade. De olika algoritmerna bestämmer när och hur mycket som ska köpas av vad på börserna. De ägs av olika finansiella institut, de största är investmentbankerna som överlevt senaste kreditkrisen/kriget. Dessa algoritmer är så nära AI vi kommit. De agerar på egen hand, lär sig andra aktörers logiker och anpassar sig till dessa, de har datakraft nog att med maskinsyn läsa av miljoner hemsidor, nyhetssidor och bloggar i jakt på mönster som avslöjar handlingar hos mänskliga aktörer på marknaden.

I och med räddningsprogrammen som gick igång för ett år sedan har dessa algoritmer tillgång till gratis pengar, de använder dessa oändliga krediter till att köpa strategiska varor för att ta reda på de andra algoritmernas "köp-punkter", där dessa sätter igång sina handlingar. De rör sig hela eoner när vi gäspar mellan två lästa rader. De lever hela liv under tiden vi tar en kopp kaffe. Tid är pengar. Mikrosekund för mikrosekund slåss dessa algoritmer om att tvinga varandra att ta nya positioner, avslöja sina programs hemliga köpmönster. Vi människor tolkar dessa rörelser på börsen. Vi kallar det "marknaden". Vi hoppas alltid att marknaden ska vara glad idag. Som barn hoppas på sin far. Som gudfruktiga fruktar Gud.

Dessa algoritmer är världens pengar.

Människor har inte mycket direkt med saken att göra längre.

Ett tyst skrik av beundran och fasa…

Är tvungen att ropa ut detta i den tysta (nedlagda) internetrymden: Victory Through Air Power! (Walt Disney, 1943)

En oerhört vacker hyllning till Bombplanet och det Totala Kriget. Miazaki är genomskådad, det är härifrån hans fantastiska luftperspektiv, metamorfoser av symboler till varelser till tecken till händelser och maskiner stammar. Disneys sätt att smälta samman animationen med fotografiet är kronan på verket, det som kröner denna propaganda för luftkriget och vetenskapen. Den pedagogiska effekten av denna legering är överväldigande, inte en enda av alla motsägelser som berättarrösten undslipper sig når tittarens kritiska öra – men alla önskvärda kausaliteter ringer som explosioner av tio-tonsbomber i medvetandet. Goebbels hade Riefenstahl, Roosevelt hade Disney – den senare är överlägsen propagandist!

Det som skiner igenom som den främsta bedriften med filmen är ändå tidens förståelse för ekonomin, den industriella ekonomin, Maskinens ekonomi. Animerade bilder av industrilandskap som slår som hjärtan, vilka pumpar ut blod i krigets geografiska kropp i gestalt av ändlösa rader av blodröda stridsvagnar, försörjningslinjer över världshaven som bildar kramande bläckfiskarmar runt de erövrade råvaruresurserna i periferin, det är så tydligt, det är ett maskinernas krig, autonoma infrastrukturer av självorganiserade krafter. Ingenstans, annat än som myrlika siluetter i bakgrunden, skymtar människor. Och mitt i detta, som tema för detta, en hyllning – från människan till Maskinen. Oerhört!