Ett tillägg från stranden

Detta är ett tillägg till den förra bilden över kön till IPhone. Den politiske konsumenten står inför en reklamkampanj, alla val verkar lika bra, alla riktar sig till känslorna eller de inte erfarna känslorna och erfarenheterna i det undermedvetna. Valfriheten kan säga ha tagit över det politiska valet.

Ett råd till alla, teckna inte vid stranden. Teckna inte naken.

Det finns inget samhälle…

…sa Thatcher. Hon menade att politiken var som marknaden, precis som marknaden. Rösterna var kapital, politiken en vara. Man röstade som man konsumerade, som en egennyttig individ. Samhället fanns alltså inte, bara individer, konsumenter.

Konsumenter köper inte längre bara det de behöver för sina materiella behov (Dah!), utan i allt högre utsträckning vad de begär. De konsumerar mer i enlighet med sina begärs känslor än efter ett av förnuftet uppfattat, uppskattat och värderat behov.

Förr var medborgaren inte i första hand konsument utan en social varelse med plikter och rättigheter. Politiken var arenan, agoran, där medborgare överskred sina individuella begär och formulerade sociala ideal för samhället i stort. Med Högervågen runt 1980 förändrades synen på politik mot en egocentrisk, marknadsstyrd konsumtion.

Denna form av politk lanserades som mer demokratisk, där politikerna helt enkelt bara gav väljarna det väljarna ville ha. Hela tiden. Både sänkta skatter, bättre sjukvård, frihet och trygghet, krig och fred osv. Problemet blev förstås att politiken dog. Kvar stod varumärken, knutna till begär och känslor, utan koherent idégrund och som inte speglade de antagonismer som ett kapitalistiskt samhälle ständigt skapar med uppdelningen av ägande och arbete.

När C.S.S.S en natt för några veckor sedan åkte genom Malmö sågs en väldig kö sträcka sig genom de regnruskiga gatorna. Nya IPhone skulle släppas nästa dag. Begären efter den nya telefonen skapade större människosamlingar än förstamajtågen. Man fick väl mer för pengarna.

Världens "Chickenrace" 2008

Jag har skrivit en i stora delar helt förståelig artikel i senaste numret av Ordfront. Den handlar om Kreditkrisen i USA. Men också om superdatorer, apor, Dick Cheneys kalla förnuft och egentligen också om det steg vi alla är på väg att ta in i en multipolär världsordning. Läs den gärna och berätta varför du inte förstod. Tyvärr ligger den inte ute på nätet utan återfinns endast tryckt på nermalda träd.

Jag översatte för några år sedan en bok av samhällsvetaren Immanuel Wallerstein, Utopistik . Den handlar om lite samma sak. Att världsekonomin går mot en period av fördyrade resurser och en upplöst, post-västfalisk ordning. I en bisats nämner han torrt att regionala kärnvapenkrig inom de kommande decennierna inte kommer att undvikas, ungefär. Munter bok. Han är inte så munter i allmänhet, men just i frågan om Kreditkrisen hickade jag till av hans skarpa säkerhet. Läs för guds skull och berätta för mig hur allt ska lösa sig.

Nu åker jag till Italien för att översätta en bok av Iris Marion Jones. Hon är enfeministisk och postkolonial teoretiker och menar att allt kan bli bra, bara vi omtolkar våra positioner och typ organiserar oss. Det är skönt. Och så slipper jag läsa hennes analyser av Kreditkrisen – för hon dog 2006. Läs för guds skull den boken också. Den blir klar till sensommar och kommer ut på Tankekraft förlag.

Ciao compagneri, arrivederci in un mondo totalmente differente – nel estate!

C.S.S.S. i Istanbul

C.S.S.S. temaserie nr. 5: Lyckan

Igår så här dags var jag lycklig.
Riktigt jävla Frankfurtskolan-autentiskt oförmedlat aslycklig!

Jag satt 27 timmar i sträck på en pinnstol och arbetade. Blickstilla satt jag och kastade mig samtidigt genom alla historiens rymder. Jag avslöjade glasklara samband mellan ekonomiska faktorer, sociala rörelser och kulturella tabun med min ena hjärnhalva, medan jag med den andra halvan lika snabbt – som vore jag Walter Benjamins baklänges rusande historiens ängel – trampade ner och trasade sönder varje hindrande samband som kom i min väg!

Nu är jag lite slak.