I vägen

Jag ska inte skriva något uppenbart om en borgares tydliga impotensproblem och hans kompensationslusta i en onödigt stor SUV. Inte heller om det patetiska flockbeteendet, motsatsen till den av samma människor hyllade "frihet", som dessa ärkepatetiska halvhjärnor uppvisar i sitt köp av den senaste statussymbol som storföretagen lägger framför nosen på dem. Istället ska jag bara säga att oljeproduktionen i världen håller på att nå sin topp, oljans fördyrning är från denna punkt oundviklig på ett medellångt perspektiv. Det går inte ens att ge efter lite för skadeglädjen man känner pocka på en när man blir överkörd dagligen av lyxtraktorer vid Kungsträdgården – eller på gågatorna i Gamla stan. För hela världsekonomin står och faller med oljeekonomin. De som faller först är de fattiga och hungriga, nyligen urbaniserade massorna i BRIC-länderna. Dvs de som under fem till tio år har tvingats backa upp köpen av värdelösa amerikanska statsobligationer som nu går upp i rök.

Så är det. När oljan tar slut svär killen i SUV:en när han får gå ur sin penis-SUV, jag får flytta till en kasern, kinaknegaren får svälta, afrikanen får dö. Och så blir det väl en global grön fascism på tronen och världsomspännande resurskrig i några generationer. Det är vad jag tänker när jag blir överkörd varje morgon. Inte på penisar, just då.

Ps. Borgarna planerar ett nytt 25 miljarders motorvägsprogram i Stockholm. De planerar en infrastruktur för en döende ekonomi. Borgarna har alltid varit de sämsta av alla affärsmän så fort de vunnit den politiska makten. Armageddon, here we come! Ds.

Dumtrogen

Den offentliga lögnen finner kanske sin arketyp i reklamen. Här får också den "totalitära stilen", som Viktor Klemperer skriver så avslöjande om i sin studie över Tredje rikets språk LTI, sitt mest fulländade moderna uttryck. Den totalitära stilen kännetecknas av en mängd imperativ, ett anammande av lösa statistiska och sifferbemängda påståenden, en förkärlek till oklara, allmänna utsagor och en import av fina, utländska ord som till exempel ultra och unique. För sjuttio år sedan var det nazismen som härjade fram med sina lögner i totalitär stil om judar, lebensraum och tusenårsriken, idag är det reklammännen som ljuger offentligt med den totalitära stilen om the best, future, super…tandkräm.

Skillnaden är kanske att ingen idag tror på lögnen. Ändå måste det fortfarande ljugas offentligt. En ärligt produktupplysande reklam utan leende unga kvinnor eller en Göran Persson som på Första maj satt och åt middag med Svenskt Näringsliv och diskuterade priset på sveket mot den svenska arbetarrörelsen skulle väcka hat och uppståndelse – trots att alla vet att dessa offentliga utryck skulle vara mer sanningsenliga och en trognare utsaga om sakernas tillstånd. Vi kräver en färggrann, tilldragande tandkrämsreklam med absurda utsagor och en sossepamp som står och mässar om ekonomisk jämlikhet på arbetarnas dag. Lögnen är livsviktig för vår själsro. För vad skulle krävas av oss om Göran satt på Grand Hotell på Första maj också?

C.S.S.S. nr 16: "Växthuseffekten"

Nu har till och med de mest förstoppade liberalerna på The Economist efter utdragen väntan erkänt den annalkande miljökatastrofen. Bushs energirådgivare kan ses kontemplera över Peak oil, ett problem som ingen "tänkare" med fickorna i företagens fickor tidigare tillät sig tänka på. Det de nu erkänner håller på att hända är i lite vaga termer känt genom historien som "världens undergång". Deras lösning är att vänta på ny teknik. Det är deras sista trumf. Fusionskraft eller majsetanol, bara lugnt vänta ut krisen. Eller snarare, gasa ut krisen, för det de samtidigt håller fast vid är just gaspedalens imperativ.

Det enda vi som inte har fingrarna i företagens fickor, och därför inte har makt att förändra ett jävla jota, kan vänta på i vår tur är att den sista poletten också faller ner till slut hos kapitalkramarna. Det är att vi redan har tekniken att bromsa innan världens undergång. Vi har redan mat för hela världen, vatten till alla. Vi kan odla upp öknen med dagens teknik och rena de döende haven. Det är inte teknik det brister på. Det är ekonomins maktstruktur och de där på följande prioriteringarna det är fel på. Det är väl bara att vänta på att liberalerna sätter samman den ekvationen också. Känns jobbigt stressigt bara.

(Serien kan också läsas i Ordfront, ute nu)